Jag är i Kalifornien och jobbar. Först nu börjar jag förstå hur viktiga inre fiender är i byggandet av en auktoritär stat.
”Illegala” som den auktoritära statens inre fiender
Presidenten och hans ministrar har visserligen många verkliga och påhittade motståndare att hålla reda på. Men just nu är den auktoritära statens viktigaste inre fiender the illegal aliens. Regeringsföreträdare använder ständigt termen: ”illegal utlänning” eller ”främling”. Att kalla en person ”illegal” är förstås avsiktligt nedsättande. Din granne som låtit renovera huset svart har begått en illegal handling. Men du säger inte att hon är illegal.
Regeringskritiska medier säger hellre undocumented om personer som är i landet utan papper på att få vara det.
Det hatkapital mot migranter, speciellt papperslösa, som delar av högern byggt upp under decennier, ger nu utdelning. Det märks i både ord och handling.
”Illegala” i försvaret av nedskärningspolitiken
Nu pågår ju en shutdown med de federala ekonomiska medlen låsta eftersom regeringens budget inte fått tillräckligt stöd i båda kamrarna. Statsanställda är permitterade utan lön. Vissa statsanställda, bland annat militären, tvingas jobba ändå. Obetalt. Stödprogram står utan finansiering. Det är mycket otryggt att inte veta hur vi ska få mat på bordet, konstaterade en ensamstående mamma i nyhetssändningen. Shutdown är alltså inte populärt. Att president, regering, och kongressledamöter fortsätter att jobba med lön gör knappast nedstängningen mer lättsmält.
Partierna skyller förstås på varandra. Demokraterna vägrade godkänna budgeten därför att den gör sjukvården för fattigare grupper dyrare. Det är deras försvar för nedstängningen. Republikanerna försvarar sig med ett återkommande argument: nedstängningen är demokraternas fel för att de vill ge de ”illegala främlingarna” sjukvård på skattebetalarnas bekostnad. De låter allt gå i stå för att kunna strö pengar över de illegala!
Republikanernas försvar ät till största delen lögn – papperslösa har inte tillgång till sjukvård nu och skulle inte få det med demokraternas förslag. Utom i nödfall i vissa lägen. CNN reder ut frågan här.
Men vem som ljuger är inte poängen. Utan att exemplet illustrerar hur republikanerna och andra på högerkanten har lyckats etablera den ”illegala främlingen” som central fiende. Dessa demoniserade personer är nu de viktigaste av den auktoritära statens inre fiender. Högern har gjort det så effektivt att själva påståendet att demokraterna vill subventionera den här fiendegruppens sjukvård (vilket de alltså inte driver) blir ett tungt slagträ.
Den här fiendegruppen blir också mycket praktisk att använda när president och regering vill tillskansa sig mer makt genom handling, militär handling. De använder de ”illegala” för att motivera militariseringen.
”Illegala” som ursäkt för att skicka trupper
ICE står för Immigration and Customs Enforcement, en federal polismyndighet som bland annat ska skydda landet mot olaglig invandring. De kan arrestera personer de misstänker är illegalt i landet, helt utan misstanke om kriminalitet. De arbetar beväpnade och maskerade. Just nu åker ICE- grupper runt och sprider skräck bland framför allt migranter. Att de är maskerade och inte måste legitimera sig har lett till att andra kunnat låtsas vara myndighetspersoner och skrämt och rånat till exempel latinamerikaner i USA.
Det här har orsakat protester i många städer. (Jag ska berätta om det i en annan blogg.) Folk demonstrerar mot ICE och hjälper dem de jagar att komma undan. Regimen använder protesterna som förevändning för att skicka militären till delstater där demokraterna styr. Trots att guvernörer och borgmästare där ljudligt motsätter sig det. De ser inga ordningsproblem som den lokala polisen inte kan hantera. Ett annat regeringsargument är att en viss stad har så hög brottslighet att en insats av de nationella styrkorna krävs. Brottslingarna sägs ofta vara just ”illegala främlingar”. Nu kan de ”illegala” alltså användas i ytterligare ett argument: ICE-personalen måste skyddas och få utföra sitt arbete ifred.
Sveriges läxa
Detta ser sannerligen ut som en genomtänkt strategi i en pågående militarisering. Vi behöver förstå det i Sverige. När de styrande utser en grupp till inre fiende kan det vara en strategi för att stärka greppet över hela befolkningen och ett hot mot demokratin.
Den välkända versen av Martin Niemöller påpekar att alla till slut drabbas i diktaturen om vi inte skyddar varandra:
Först kom de för socialisterna,
och jag teg — jag var ju inte socialist.Sedan kom de för fackföreningsfolket,
och jag teg — jag var ju inte med i någon fackförening.Sedan kom de för judarna,
och jag teg — jag var ju inte jude.Sedan kom de för mig —
och då fanns det ingen kvar som kunde tala för mig.
Jag vill lägga till att attackerna mot de inre fienderna också kan vara en integrerad del av själva maktövertagandet. På ett sätt som jag inte förstått tidigare.
Men varför är den här utstötningspolitiken mot inre fiender så viktig för högerauktoritära rörelser i allmänhet? Om det handlar nästa blogg.