Jeannette Eggers är skogsforskare vid SLU och klimataktivist. 2023 deltog hon i en protest mot privatflyget på Bromma där deltagarna använde sig av civil olydnad. Tidigare har hon skrivit om polisförhöret som följde, nu är hon åtalad. Här berättar hon själv.
Åtal för skadegörelse
I början på november, drygt två år efter demonstrationen mot privatflyg, kom slutligen åtalet. Jag och mina 16 medaktivister – merparten av vilka också är forskare – åtalas för skadegörelse respektive medhjälp till skadegörelse.
Jag har ju vetat länge att den dagen skulle komma. Tidigare i höst fick vi se förundersökningsprotokollet – en lunta på drygt 600 sidor. Ordet sabotage förekommer 122 gånger i protokollet – trots att vi inte längre misstänks för det. Nu har vi alltså en tid för rättegång. Direkt efter påsk ska vi sitta i Attunda tingsrätt och försvara oss. Nyheten om åtalet spreds i media innan delgivningen landade i min brevlåda.
En svart tid
Det är mycket som har hänt under tiden mellan demonstrationen och åtalet. Ännu en planetär gräns har överskridits – havsförsurningen har nått farliga nivåer. Den första tippningspunkten i klimatsystemet har passerats – korallreven i varma vatten ser ut att vara bortom räddning. 1,5 graders-gränsen – som världen har förbundit sig till i Parisavtalet – är inte längre inom räckhåll. Vi har bevittnat otaliga klimatrelaterade katastrofer – översvämningar, värmeböljor, stormar och bränder. Vi har sett beväpnade konflikter, krig och folkmord. Utsläppen fortsätter att öka, demokratin är på tillbakagång och repressionen mot miljöförsvarare tilltar världen över. Kort sagt: väldigt mycket går åt fel håll och det är ont om ljusglimtar.
Att mitt i allt detta åtalas för att ha deltagit i en klimatdemonstration känns ganska surrealistiskt. Den första tiden efter åtalet var ganska jobbig. Hur skulle mina kollegor reagera? Mina chefer? Jag forskar trots allt inom en synnerligen konservativ bransch. Skulle en eventuell dom få konsekvenser för mitt jobb? Det blev några obekväma samtal och blandade reaktioner.
Flyg och död
Efter några dagar kom ilskan tillbaka och trängde undan oron. Vi åtalas medan de överrikas dekadenta överkonsumtion tillåts fortgå. Jag räknade lite. Sedan oktober 2023, det vill säga från och med aktionen som vi nu åtalas för och fram till nu, november 2025, var det 7056 privatflyg-landningar på Bromma. Varje flyg står i genomsnitt för utsläpp av 3,6 ton CO2. Enligt tusenton-regeln leder förbränningen av 1000 ton kol (vilket motsvarar utsläpp av ungefär 3600 ton koldioxid) till att en person dör i förtid under detta århundrade av klimatrelaterade katastrofer som värmeböljor. 7056 privatflyg orsakar därmed, på ett ungefär, att sju människor dör i förtid.
Sju människor som dör i förtid – bara på grund av utsläppen från privatflyg som landade i Grafair under de drygt två år som gått sedan vi demonstrerade för ett förbud mot privatjets. Totalt stod privatflygandet i världen år 2023 för otroliga 15,6 miljoner ton koldioxid – vilket enligt samma räknesätt som ovan motsvarar 4250 förtida dödsfall. Utsläppen från privatflyg ökade med 46% mellan 2019 och 2023, och branschen förväntar sig en fortsatt stark tillväxt. Enligt en rapport från tankesmedjan Transport & Environment är utsläppen från ett privatflyg mellan 5 och 14 gånger större per passagerare än från ett normalstort passagerarflygplan – och hela 50 gånger större än från ett tåg.
För varje månad som privatflygandet tillåts fortgå blir den förväntade dödssiffran högre – med en allt snabbare tillväxttakt. Allt fler döda, och mångdubbelt så många anhöriga som behöver hantera sorgen det innebär att förlora en människa man älskar – helt i onödan. Död, förlust och sorg – för att vår egen och andra länders regeringar aktivt väljer att låta detta ske, och för att överrika människor tar sig friheten att använda privatflyg som andra använder taxi – medan resten av mänskligheten betalar priset, ibland med sina liv.
De överrikas orimliga utsläpp
Nyss kom ännu en rapport från Oxfam som uppmärksammade hur den ”ökande ojämlikheten undergräver och i vissa fall omöjliggör klimatomställningen”. Oxfam och Stockholm Environment Institute (SEI) har kartlagt svenskars konsumtionsbaserade utsläpp. De kom fram till att utsläppen från de rikaste 1% i Sverige har ökat med 24% sedan 1990, medan de rikaste 0,1% har ökat sina utsläpp med 44%. Samtidigt minskade utsläppen från de 50% med lägst inkomst med 31%. För att citera Hanna Nelson, policychef på Oxfam Sverige: ”Det är ett misslyckande att politiken inte reglerar de allra största utsläpparna, trots att majoriteten av befolkningen vill se en mer ambitiös klimatpolitik. Oxfam Sverige föreslår flera åtgärder. För det första behöver de rikastes utsläpp minska snabbt. Vi föreslår förbud eller kraftig beskattning av privatflyg och lyxyachter.”
Jag kan bara hålla med. Vi kan inte fortsätta att tillåta de överrika att förstöra allas vår framtid. Men för att politiken ska agera behövs kraftfulla sociala rörelser. Om inte fler engagerar sig för en dräglig framtid kommer den negativa utvecklingen att fortgå – med ödesdigra konsekvenser.
Göra det rätta eller det lagliga?
En smått absurd detalj i sammanhanget är att Grafair Flight Management AB, det av miljardärsfamiljer ägda bolaget som tar hand om privatflygplan och bedriver taxiflyg på Bromma och utanför vars terminal vi protesterade, yrkar skadestånd solidariskt av oss alla som deltog i demonstrationen. Ironin är död.
Min aktivism är en kärlekshandling. Jag gör det jag gör utav kärlek till mina barn och till livet på den här planeten. Jag gör det även för att jag avskyr orättvisor. Det tar emot att göra något som kan vara straffbart. Men med tanke på de katastrofala riskerna vi står inför, och på den enorma orättvisan i att överrika personer tillåts göra så mycket skada så undrar jag varför vi inte är fler som protesterar högljutt. Man kan ju tycka att det är viktigare att göra det som är moraliskt rätt än att lyda en orättvis lagstiftning?
