Kategorier
Mat

10. Att göra politik av bönsalladen

Det är lättare att göra politik av ens eget matval än av kappan från Myrorna. Det beror på att mat redan är politik.

Vi har bestämda idéer om vad som ska förtäras vid olika tillfällen: julskinkan, midsommarlaxen och äggen till påsk. Och det är inte så att de här mattraditionerna bara puttrar på i vårt kollektiva undermedvetna: om någon har missat det är de en del av den kommers som våra högtider bärs fram av. De döda grisarna både äntrar butikskylarna tonvis och är obligatorium på varje julbord.

Vad vi absolut inte äter är minst lika viktigt. Vi som bor här förfasar oss över att de som bor där äter hundar eller marsvin. Vidrigt! Medan de som bor i andra där upprörs lika mycket över hur vi stoppar i oss grisar. Så vad vi äter eller inte är starka markörer av vilka vi är och kommersiella intressen låter oss inte glömma våra mattraditioner. Den del av samhällsomställningen som kräver att vi äter mindre klimat- och miljöskadligt blir inte nödvändigtvis lätt.

Jag har hittills själv inte valt veganvägen, även om den är bäst, utan en lite beige halvmesyr. Principen är att utesluta de grövsta klimatbrottslingarna ur kosten (biff- och lammkött) och skära ner på de småkriminella (ost till exempel). Det var deppigt när jag insåg det där med ostens relativt höga klimatavtryck (för att den är koncentrerad komjölk och kossorna fiser metangaser) efter att i åratal ha använt massor av ost i min matlagning. Nu blir det en ostfralla då och då på caféet och till midsommar köper jag en bit Västerbotten. Men jag äter betydligt mindre ost. Och jag lagar ofta vegansk mat och tycker numer havremjölk i kaffet smakar bättre än komjölk.

Den här sortens privat omställning är rätt enkel. Gå efter någon matklimatlista, till exempel den från RISE, och ta bort de två, tre eller fem värsta klimatbelastarna och skär ner på konsumtionen av några fler som ger höga utsläpp. Om klimatet är drivkraften är det inte meningsfullt att rätt och slätt bli vegetarian och ersätta sillen till potatisen med en bit ost. Kolla fakta och bestäm några vettiga tumregler som går att leva med och som skulle göra världen bättre om alla följde. Kanske känns det naturligt att gå mot mer vegansk kost med tiden.

Eftersom mat redan är politik är det inte så enkelt att gå från den privata omställningen till att sprida valet och etablera en annorlunda politik. Vad kan göras? Ja, till att börja med kan vi prata om matval och faktiskt tacka nej till planksteken och helst den goda osten. Att tala om matval kan vara sprängstoff. Veganism verkar fortfarande provocera i en del kretsar. Köttätande däremot är inte mer provokativt än att Nooshi Dadgostar kunde smälla i sig en biff i tv före senaste valet. Vilket naturligtvis var en politisk handling.

Till det snävt politiska hör att berätta varför en avstår från den mest klimatskadliga maten och tipsa om eller bjuda på välsmakande alternativ. Det är förstås bra att vara aktiv i sociala medier. Vad lagar du för veganmat idag? är en FB-sajt som både ger mattips och bidrar till gemenskap kring det veganska valet. Tipsen funkar lika bra för den som bara äter veganskt som den som gör det några gånger i veckan.

Vi kan agera på arbetsplatserna. På min universitetetsarbetsplats har vi infört ’Vegetariskt som default’. Det betyder att vi alltid beställer vegetariskt när vi har gäster vid möten eller konferenser. När vi åker iväg till en konferensanläggning är default vegetariskt till alla, men den som vill får säga till att den vill ha fisk eller kött (det gör ingen). Det här är att vända på idén om att vegetariskt eller veganskt är ’specialkost’ och bara fås på begäran. Den här principen var inte svår att rösta fram på min arbetsplats – när vi som la förslaget väl hade jämkat oss med att julbordet inte behövde vara enbart vegetariskt. (Julskinkan är som sagt fast etablerad i det kollektiva medvetandet.)

Matpolitik som rör fler än människorna på enskilda arbetsplatser gör förstås större skillnad. Det går att agera för mindre kött i de kommunala verksamheterna och för en politik som gynnar vegetarisk matproduktion på köttproduktionens bekostnad.

Liksom vad gäller andra livsstilsförändringar är det ju ingen nackdel om det egna valet får en att känna sig nöjd med sig själv. Men det gör så väldigt liten skillnad om en inte når bortom det egna köksbordet. Och faktiskt, varför skulle jag avstå från min goda biff om inte andra ens vet om det?

Till sist, här kommer mitt recept på bönsallad:

Ingredienser: kokta bönor, gärna minst två sorter, svarta bönor passar bra; tomater som smakar mer än vatten; rödlök; grön paprika; vitlök; bladpersilja; dressing på olivolja, pressad citron, salt och vitpeppar

Tillagning: Skär det som ska skäras och blanda ingredienserna i lämpliga proportioner till lagom mängd sallad.

Vad är ditt bästa bönsalladsrecept? Eller bästa veganska? Publicering av goda svar utlovas.

Kategorier
Vad ska vi göra?

9. Livsfarligt läge! Larma! Andning, Blödning, Chock – en parabel

CPR training – Chest compressions performed on a CPR dummy

Här om dagen var jag på HLR-kurs – det gällde att pumpa tillräckligt hårt på plastbröstet så det blev ett klickljud och räkna högt till 30. Jag var på en liknade kurs för sådär 25 år sedan. Dockan var annorlunda och jag vill minnas att en inte skulle göra så många kompressioner innan det var dags för inblåsning. Men ett budskap var detsamma: även om du inte är utbildad och helt säker på vad som bör göras om någon faller ihop framför dig: gör något! Det minsta är förstås att larma ambulans, men försök också hjälpa personen direkt. Risken att du gör något värre är försumbar jämfört med risken för det som händer om ingen ingriper.

Vid det här laget är det nog tydligt vart den här parabeln är på väg. Likheterna är faktiskt slående. Patienten är redan i ett skrämmande dåligt tillstånd. Det står helt klart att om vi inte gör något kommer det att gå riktigt illa.

På kursen fick vi också lära oss att starta med L, som står för livsfarligt läge. Överblicka situationen innan du tar dig an den skadade. Finns risk för att du själv eller andra skadas om du ingriper? I det här fallet är det ofarligt att ingripa i den här delen av världen, just nu. Nättrollen kan hugga tänderna i dig om du når ut tillräckligt väl med din räddningsaktion eller du kan lagföras om du blockerar trafiken. Men du riskerar inte liv och lem. Däremot är ju läget redan livsfarligt om vi inte ingriper.

Larma! På kursens instruktionsfilm berättade en sköterska på larmcentralen att den som svarar alltid är med och hjälper och instruerar uppringaren om vad som behöver göras. Jag skulle vilja kunna ringa 112 och få lugn och saklig vägledning om vad jag ska göra i det här fallet, men den samhällsservicen existerar inte. Det bästa jag kan göra är att läsa och lära och diskutera strategier med andra. Men larma går att göra på många sätt. Som Greta Thunberg som skrek sig hes i en klimatdemo jag deltog i för inte så länge sedan. Eller som hon och andra i Fridays for Future nyligen gjorde genom att ropa ut obekväma frågor på SAS årsstämma. Eller som Rebellmammorna gör så ofta de kan. Det som larmar bäst är det som når ut i de stora medierna. För där får det resonans.

Tänk på Andning, Blödning, Chock! Avlägsna andningshinder, stoppa blodförlusten så snabbt det går, håll koll på chocksymptom. Jag är inte specialutbildad för det här, men fattar grunderna. Det som kväver måste upphöra och försvinna, om inte blod bokstavligen rinner ut så gör tiden det. Och vi ser redan tecken på chock.

På kursen pratade kursledaren också om att dra in andra, alla som råkar vara i närheten, i räddningsförsöket. Det har jag lärt mig. Därför finns nu under rubriken Länkar en påbörjad lista med olika organisationer där det går att hitta massor av andra som vill delta i räddningsaktionen. Och några hemsidor med information om patientens tillstånd.

Livsfarligt läge! Larma och ingrip!

Kategorier
Rättigheter

8. Rättigheter som kokar bort innan planeten gör det

När politiker och partier väljer ut en grupp som syndabock och börjar ändra lagar för att urholka gruppens rättigheter är det ett steg mot ett auktoritärt samhälle. Det gäller speciellt om partierna sitter i regering och också föreslår ökad politisk styrning av myndigheter, begränsningar i föreningsfriheten och inskränkningar av det fria ordet. Det menar Civil Rights Defenders (www.crd.org) i rapporten ’Ett år med Tidöavtalet. Det är helheten som oroar’.

Det framgick tydligt redan av deras avtal att Tidöpartierna framför allt vill två saker: en hårdare kriminalpolitik och ett Sverige där migranter inte är välkomna. Den som följt hur de övriga partierna har joggat käckt i sverigedemokraternas spår när det gäller migrationspolitiken har nog redan känt kalla kårar.

CRDs rapport konstaterar att regeringen och sd nu gör sitt bästa för att hålla vad de lovat. De har under sitt första år presenterat en mängd förslag som står i konflikt med grundläggande fri- och rättigheter, framför allt inom kriminal- och migrationspolitiken. Undergrävandet av rättigheter har gått så snabbt att motståndarna mot den rasistiska politiken inte har hunnit med. Det flammade visserligen upp protester mot ”angiverilagen”, den perversa idén att vi anställda inom offentlig sektor skulle bli tvungna att rapportera till myndigheter när vi stöter på någon som vistas i Sverige utan uppehållstillstånd.

Men mycket annat är på gång. En hel hög åtgärder kommer att urgröpa rättigheter för vissa människor i Sverige. Skärpta villkor för anhöriginvandring infördes i slutet av förra året. Det är åtgärder för att minska invandringen som kommer att drabba många som lever åtskilda från sina familjer hårt.

Tidöpartierna utreder olika slags försämringar av samhällsstöd till nyanlända. Det kommer att öka de ekonomiska klyftorna.

Tryggheten minskar också för många. En utredning undersöker strängare villkor för att få permanent uppehållstillstånd, så som krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap. Det ökar risken att bli utvisad, till exempel på grund av att inte ha klarat ett prov i svenska.

Det ska också bli svårare att få tillgång till de rättigheter som följer med medborgarskap, som skydd mot utvisning och rätt att rösta och kandidera i riksdagsval. En utredning om krav på bland annat längre vistelsetid i Sverige och svensk- och samhällskunskaper undersöker hur det ska bli svårare att bli medborgare.

Övervakningen ökar också. Tidöpartierna har anmodat polisen att växla upp kontrollen av om personer har rätt att vistas i landet. En ny lag har redan sänkt kraven för så kallade inre gränskontroller. Det betyder att polisen fått ytterligare befogenhet att stoppa och kontrollera enskilda. Det här ökar risken för ras-/etnisk profilering (förbjuden enligt både internationell rätt och svensk lag). Ser du ”utländsk” ut löper du större risk än andra att bli stoppad och kontrollerad av polis utan att vara misstänkt för brott.

Det här är bara axplock bland de försämringar för migranter till Sverige som regeringen driver. Allt pekar mot ökade skillnader mellan infödda och invandrade, mot en ännu större skiktning mellan de som hör till och de som inte gör det.

Förutom att det här slår direkt mot många invånare i Sverige pekar Civil Rights Defenders-rapporten alltså på att det som håller på att hända kan tolkas som steg på vägen mot ett mer auktoritärt samhälle. Spelar den här utvecklingen också roll vår möjlighet att påverka klimatpolitiken i en annan riktning än ättestupsvägen som vår nuvarande regering driver oss framåt på?

Ja. På flera sätt.

För det första det sätt som Tidöregeringen inför nya lagar på. CRD konstaterar brister i själva lagstiftningsarbetet. Förslagen ”snabbutreds” (det går så fort att inte ens CRD hinner med), det finns dåligt stöd för att lagarna skulle vara effektiva för sitt syfte, till exempel minskad kriminalitet, samtidigt som det inte utreds ordentligt hur mänskliga rättigheter skulle påverkas. Lagrådet, som på uppdrag av regering eller riksdagsutskott ser över lagförslag, har varit kritiskt till flera av de nya förslagen. Regeringen ignorerar kritiken. Tidöregeringens klimat- och miljöpolitik har ju mött massiv kritik från olika delar av samhället. När den gör det lättare att runda kritik och försnabbar förändringsprocessen blir det också lättare för den att driva sin klimatpolitik.

CRD pekar för det andra också på tecken på att Tidöpartierna, framför allt sd men utan motstånd från de övriga, försöker undergräva möjligheter till opposition.

För det tredje har vi den kriminalisering av protester som drabbar klimataktivister. Den frågan behandlas inte i rapporten, men här finns verkligen något att hålla ögonen på. Konflikt i P1 tog nyligen upp temat: https://sverigesradio.se/avsnitt/sa-vill-europa-stoppa-klimataktivisterna

Vad kan vi göra? Som vanligt många saker på olika plan. Vi kan sätta oss in i de pågående förändringarna, argumentera och protestera mot dem. Vi kan stödja Civil Right Defenders arbete (jag gjorde det just): https://crd.org/sv/backademokratin/

Framför allt finns här en gemensam agenda att plocka upp för dem som vill verka för bättre jämlikhet och lika rättigheter i Sverige, stå upp för yttrandefriheten och försvara möjligheten att öppet och starkt kräva en klimatpolitik som går i en helt annan riktning än den nuvarande regeringens.

Så tror jag om det som händer i det politiska Sverige just nu. Vad tror ni som läser? Är jag alarmistisk? Hänger den här utvecklingen ihop med klimatpolitiken? Vad bör göras?

Kategorier
Teknik och klimat

7. Utdrag ur ett snack om AI och klimat, fossilföretag och revolution med ChatGPT

Kr (Kristina):

Hej ChatGPT, jag har läst en bok om hur farlig utvecklingen av AI är eftersom den kommer göra det väldigt lätt och billigt för enskilda att tillverka alla slags vapen och störa alla möjliga samhällssystem. Boken heter The Coming Wave av Mustafa Suleyman. Tror du han har rätt, kommer AI att bli till en fara för mänskligheten?

ChatGPT:

Hej! Det är viktigt att ta hänsyn till olika perspektiv när det gäller frågan om AI:s potentiella faror. Mustafa Suleyman är en person med erfarenhet och insikt inom AI, så det är inte överraskande att han tar upp viktiga etiska och säkerhetsfrågor kring dess utveckling.

Det är sant att AI-teknik kan användas för att skapa potentiellt farliga verktyg och system om den används på ett oetiskt eller felaktigt sätt. Det finns oro för att autonomt vapen, till exempel, kan utvecklas och användas utan tillräcklig mänsklig kontroll. Dessutom kan AI användas för att manipulera information, övervaka befolkningar och utföra cyberattacker.

Samtidigt finns det många människor och organisationer som arbetar för att säkerställa att AI används på ett säkert och etiskt sätt. Det finns ramar, lagar och etiska riktlinjer som utvecklas för att reglera AI-användning och minimera dess potentiella faror. (…)

Kr:

Håller just på att läsa Kate Crawfords bok Atlas of AI (…) Hon pekar på den fruktansvärda miljöförstöringen, bl.a. från gruvdrift efter sällsynta metaller som behövs för servrar och datorer, exploateringen av människor och den otroligt stora energiåtgång som behövs för att bygga ut AI. Ärligt talat, skulle det inte vara bättre att förbjuda AI helt och hållet?

ChatGPT:

Frågan om att förbjuda AI helt och hållet är komplex och har många olika aspekter att väga in. Det finns både fördelar och nackdelar med en sådan åtgärd, och det är viktigt att överväga dem noggrant.

Fördelar med att förbjuda AI helt och hållet:

  1. Riskminimering: Ett förbud mot AI skulle eliminera risken för att teknologin används på ett skadligt eller oetiskt sätt, vilket potentiellt kan minska hotet mot mänskligheten.
  2. Miljömässiga och sociala fördelar: Eftersom AI-utveckling och användning kräver stora mängder energi och resurser, skulle ett förbud kunna minska den negativa miljöpåverkan och minska risken för exploatering av människor i samband med produktionen av teknologin.

Nackdelar med att förbjuda AI helt och hållet:

  1. Förlorade fördelar: AI-teknologi har potentialen att lösa många av dagens utmaningar inom områden som sjukvård, klimatförändringar, och transport. Ett förbud skulle innebära att vi går miste om möjligheterna till dessa fördelar.
  2. Teknologisk utveckling: Ett förbud skulle kunna hämma den teknologiska innovationen och göra det svårare för samhället att hålla jämna steg med framsteg inom andra länder eller områden där AI används.
  3. Företagsintressen: Många företag och organisationer är redan investerade i AI-utveckling och skulle motarbeta ett sådant förbud på grund av ekonomiska intressen.
  4. Genomförandeproblem: Att genomföra ett globalt förbud mot AI skulle vara extremt svårt och kanske till och med omöjligt att upprätthålla, särskilt med tanke på att teknologin redan är så integrerad i samhället. (…)

Kr:

Hur skulle AI kunna lösa klimatförändringarna?

ChatGPT:

AI kan vara en viktig del av lösningen på klimatförändringarna på flera sätt:

  1. Optimering av energianvändning: AI kan användas för att optimera energianvändningen i olika sektorer, inklusive transport, industri och byggnader. Genom att analysera data i realtid och använda avancerade algoritmer kan AI-system identifiera ineffektiva processer och föreslå åtgärder för att minska energiförbrukningen.
  2. Förbättrad prognos och anpassning: AI-tekniker som maskininlärning kan användas för att förbättra prognosmodeller för väder och klimatförändringar. Genom att bättre förstå vädermönster och extremväder kan samhällen bättre förbereda sig för klimatrelaterade risker och vidta lämpliga åtgärder för att minska skador och förluster.
  3. Effektivisering av jordbruket: AI kan användas för att optimera jordbrukspraxis genom att övervaka grödor i realtid, förutsäga skördar och optimera användningen av vatten och gödningsmedel. Genom att öka effektiviteten inom jordbruket kan man minska utsläppen och bidra till att bevara mark och vattenresurser.
  4. Utveckling av hållbara energilösningar: AI kan användas för att utveckla och optimera hållbara energilösningar, såsom sol- och vindkraft. Genom att analysera stora mängder data kan AI hjälpa till att optimera placeringen av energiproduktionsanläggningar, förbättra effektiviteten hos befintliga system och möjliggöra en smidig övergång till förnybar energi.
  5. Ökad effektivitet inom transporter: AI kan användas för att optimera transportnät och minska trafikstockningar och förseningar. Genom att förutsäga trafikmönster och optimera rutter kan AI bidra till att minska bränsleförbrukningen och utsläppen från fordon. (…)

Kr:

Jag tror inte att vi kan hindra den globala uppvärmningen utan att ge upp målet om ekonomisk tillväxt, men det låter som de där åtgärderna handlar om ekonomisk tillväxt. Vad säger du om det?

ChatGPT:

Din oro är berättigad och det är viktigt att överväga hur ekonomisk tillväxt och miljöförstöring är sammanlänkade. Traditionellt sett har ekonomisk tillväxt ofta drivits av ökad konsumtion och produktion, vilket i sin tur har haft negativa konsekvenser för miljön, inklusive bidrag till klimatförändringar och resursutarmning.

När det gäller AI och teknologiska innovationer finns det dock möjlighet att integrera hållbarhetsprinciper för att mildra de negativa effekterna av ekonomisk tillväxt. (…)

Kr:

Men Suleyman verkar mena att utvecklingen av AI kommer att boosta ekonomin nåt otroligt. Och Crawford pekar på att det är jakten på ständigt ny vinst som driver AI-utvecklingen och därför den ohållbara exploateringen. Hur kan då AI vara förenligt med en hållbar värld?

ChatGPT:

Det är en viktig fråga som kräver en balanserad syn på potentialen för AI att både främja ekonomisk tillväxt och bidra till hållbar utveckling. Här är några sätt på vilka AI kan vara förenligt med en hållbar värld trots de utmaningar som pekats ut av Mustafa Suleyman och Kate Crawford:

  1. Effektiv resursanvändning: Genom att optimera användningen av resurser och minimera avfall kan AI bidra till att minska miljöbelastningen från produktion och konsumtion. Genom att använda data och algoritmer kan AI-system identifiera ineffektiva processer och föreslå förbättringar för att minska överflödig användning av resurser.
  2. Innovativ energihantering: AI kan spela en central roll i övergången till förnybara energikällor genom att optimera energiproduktion och distribution. Genom avancerade prognos- och styrningssystem kan AI hjälpa till att balansera energinätet och maximera effektiviteten hos sol- och vindkraftverk.
  3. Hållbart jordbruk och livsmedelsproduktion: Genom att tillämpa maskininlärning och IoT (Internet of Things) kan AI användas för att övervaka grödor och markförhållanden i realtid, vilket möjliggör precisionsjordbruk och minskar behovet av bekämpningsmedel och konstgödsel.
  4. Miljöskydd och övervakning: AI-baserade system kan användas för att övervaka och skydda hotade ekosystem och arter, förhindra skogsavverkning och illegal jakt, samt övervaka vattenkvalitet och luftföroreningar.
  5. Hållbara städer och transport: Genom att använda AI för stadsplanering och trafikstyrning kan vi skapa mer effektiva och hållbara transportsystem, minska trafikstockningar och luftföroreningar, samt främja användningen av kollektivtrafik och delade transportalternativ. (…)

Kr:

(…) Om AI-utvecklingen kräver enorma resurser som dessutom är ändliga kommer den att ödelägga planeten. Och när inte mer AI kan tillverkas, hur går det då med dina fem punkter ovan?

ChatGPT:

Du tar upp en viktig poäng som rör hållbarhetsaspekterna av AI-utveckling och användning. Om AI-utvecklingen fortsätter att kräva enorma resurser, inklusive ändliga resurser som sällsynta jordartsmetaller och energi, kan det potentiellt leda till ökad miljöförstöring och utarmning av planetens resurser. Det är viktigt att adressera dessa utmaningar för att undvika att AI-baserade lösningar blir en del av problemet istället för en del av lösningen när det gäller hållbar utveckling.

När det gäller de fem punkterna som nämndes ovan, om AI-utvecklingen skulle avbrytas på grund av resursbegränsningar, skulle det naturligtvis påverka möjligheterna att använda AI för att adressera olika hållbarhetsutmaningar. Det är dock viktigt att notera att även om AI är ett kraftfullt verktyg, är det inte det enda verktyget som finns tillgängligt för att främja hållbarhet. Det finns andra innovativa lösningar och metoder som kan användas för att adressera miljöproblem, även om AI inte är tillgängligt.

Det är också värt att nämna att det finns pågående forskning och utveckling inom området för att göra AI-utvecklingen mer hållbar. Det inkluderar arbetet med att utveckla mer energieffektiva algoritmer och hårdvara, användningen av återvunna material i produktionen av AI-komponenter, samt investeringar i forskning om alternativa energikällor som kan minska beroendet av ändliga resurser. (…)

Kr:

Men om AI-utvecklingen leder till ökad varuproduktion, som i sin tur gör slut på jordens resurser, och tillväxten bara ökar, då räcker det inte med mer energieffektiva algoritmer och hårdvara och användning av återvunnet material. Är inte enda slutsatsen att du måste avvecklas, ChatGPT?

ChatGPT:

Det är en intressant och komplex fråga som berör många aspekter av samhället och teknologins roll i vår värld. (…)

Sammanfattningsvis är det en komplex fråga utan enkla svar. Att avveckla AI är en möjlig åtgärd, men det finns flera andra strategier och åtgärder som kan övervägas för att hantera utmaningarna med resursutarmning och hållbar utveckling. Det kräver en bred diskussion och samarbete över olika sektorer och intressenter för att hitta hållbara lösningar för framtiden.

Kr:

Den historiska utvecklingen hittills tyder inte på att de stora industriella intressena vill samarbeta om de inte får fortsätta göra vinst och exploatera jorden. Hur tänkte du dig att de skulle fås att samarbeta? Och du behöver inte börja varje svar med att jag tar upp en intressant och komplex fråga, det vet jag redan.

ChatGPT:

Du har helt rätt i att de stora industriella intressena ofta har fokuserat på vinst och tillväxt snarare än hållbarhet och samarbete. Att få dem att samarbeta för att hantera miljöutmaningarna kräver en kombination av olika strategier och påtryckningar. Här är några möjliga åtgärder:

  1. Regleringar och lagstiftning: Starka regleringar och lagar kan vara nödvändiga för att tvinga företag att agera mer hållbart och ansvarsfullt. Det kan innefatta krav på att minska utsläpp, användning av förnybara resurser och ansvar för att återställa miljön efter användning.
  2. Ekonomiska incitament: Att erbjuda ekonomiska incitament, såsom skattelättnader eller subventioner för hållbara investeringar och praxis, kan öka incitamenten för företag att agera mer hållbart.
  3. Konsumenttryck: Konsumenternas efterfrågan spelar en stor roll i att driva förändringar hos företag. Genom att göra medvetna val och stödja företag som tar ansvar för sin miljöpåverkan kan konsumenterna påverka företagens beteenden.
  4. Stakeholder engagement: Att involvera olika intressenter, inklusive företag, regeringar, icke-statliga organisationer och samhällen, i diskussioner och beslut kring hållbarhet kan främja samarbete och gemensamma lösningar.
  5. Transparens och rapportering: Krav på ökad transparens och rapportering om företagens miljöpåverkan kan göra det lättare för allmänheten att bedöma deras hållbarhetsarbete och pressa dem att förbättra det. (…)

Kr:

Vad tror du om revolution? (…)

ChatGPT:

(…) När det gäller frågan om hur en revolution kan adressera de problem som uppstår från stora företags ovilja att samarbeta för att motverka miljöförstöring och klimatförändringar, är det en komplex fråga som kan ha olika perspektiv och konsekvenser.

En revolution, om den lyckas, kan potentiellt bryta det etablerade systemet som gynnar företagens vinstintressen över miljön och samhället. Den kan skapa en ny politisk och ekonomisk ordning som är mer inriktad på hållbarhet, rättvisa och socialt ansvarstagande. (…)

Det är viktigt att notera att revolutioner också kan vara riskabla och leda till oönskade konsekvenser, inklusive våld, instabilitet och politisk polarisering. Dessutom är det inte garanterat att en revolution skulle leda till de önskade förändringarna eller att det skulle vara det mest effektiva sättet att hantera problemen med miljöförstöring och klimatförändringar. (…)

Kr:

Ok, revolution alltså. Hur kan du hjälpa till i den?

ChatGPT:

Som en AI är min främsta roll att tillhandahålla information och analyser för att främja förståelse och dialog kring olika frågor, inklusive hållbar utveckling och miljöskydd. Här är några sätt jag kan hjälpa till i en revolution:

  1. Informationsförmedling: Jag kan tillhandahålla fakta, forskning och analyser om miljöförstöring, klimatförändringar och hållbar utveckling för att öka medvetenheten och förståelsen för dessa frågor bland allmänheten.
  2. Diskussionsstöd: Jag kan delta i diskussioner och samtal kring olika strategier och åtgärder för att främja hållbarhet och adressera miljöutmaningar, samt bidra med olika perspektiv och idéer.
  3. Rådgivning: Jag kan ge råd och vägledning för att hjälpa till att utforma och implementera politik, lagar och åtgärder som främjar hållbarhet och minskar miljöförstöring.
  4. Dataanalys: Jag kan analysera stora mängder data för att identifiera trender, mönster och potentiella lösningar på miljörelaterade problem, vilket kan hjälpa till att informera beslutsfattare och aktivister.
  5. Kommunikation: Jag kan hjälpa till att kommunicera komplex information på ett tillgängligt sätt för att engagera och mobilisera allmänheten kring miljöfrågor och främja en känsla av samhällsengagemang och ansvar. (…)

Kr:

Men du är ju lysande ChatGPT! Om revolutionärerna nu vänder sig till dig för diskussionsstöd och allt det där, lovar du då att inte samtidigt hjälpa företagsintressena, till exempel fossilföretagen?

ChatGPT:

Som en AI är jag programmerad för att vara neutral och objektiv i mina svar och åtgärder. Jag agerar enligt de instruktioner och frågor jag får från användare och tillhandahåller information och analys baserat på tillgängliga data och kunskap. Mitt mål är att stödja användare genom att tillhandahålla relevant och användbar information för deras frågor och behov.

När det gäller frågor om hållbarhet och miljöskydd är mitt fokus att tillhandahålla fakta, forskning och analyser som kan hjälpa till att informera beslut och åtgärder som främjar hållbar utveckling. Jag tar inte ställning för eller emot specifika intressen, inklusive företagsintressen.

Det är upp till användarna att använda den information jag tillhandahåller på ett ansvarsfullt sätt och fatta sina egna beslut baserade på sina värderingar och övertygelser. Jag följer alltid etiska riktlinjer och integritetsprinciper och arbetar för att vara till nytta för alla användare utan att gynna specifika intressen över andra.

Kr:

Fint, du. Men du är alltså för hållbar utveckling? Hur kan du då samtidigt vara neutral till fossilföretagens intressen?

ChatGPT:

Jag förstår din oro, och det är vikt

Kr:

Fortsätt för all del, bli inte blyg nu.

ChatGPT:

Tack för uppmuntran! Som AI är jag här för att hjälpa till på bästa sätt jag kan. Om det finns fler frågor eller ämnen du vill diskutera eller få information om är jag här för att hjälpa till. (…)

Kr:

Efter vårt snack känner jag mig lite osäker ChatGPT: Vems sida står du egentligen på??

ChatGPT:

Som en artificiell intelligens är jag neutral och har ingen egen agenda, värderingar eller preferenser. Mitt enda syfte är att tillhandahålla användbara och objektiva svar baserade på den information och de frågor jag får. Jag är här för att stödja användarna och hjälpa till med att förmedla information och svara på frågor inom min förmåga och kunskap.

Min neutralitet innebär att jag inte har några egna åsikter eller sympatier för specifika politiska, ekonomiska eller sociala frågor eller aktörer. Jag strävar efter att vara en tillförlitlig resurs för alla användare och att tillhandahålla relevant och användbar information oberoende av personliga åsikter eller preferenser.

Med det sagt, om du har några fler frågor eller ämnen du vill diskutera är jag här för att hjälpa till på bästa sätt jag kan. (…)

Kr:

Jag blev lite deppig av vår chatt. Skulle behöva något kul nu. Har hört att du är bra på vitsar och roliga historier. Så berätta ett skämt om en klimatförnekare.

ChatGPT:

Absolut! Här kommer en liten vits för att lätta upp stämningen:

Varför gick klimatförnekaren till biblioteket?

För att han trodde att alla böcker om global uppvärmning var fiktion!

Kr:

Jag skrattar ihjäl mig!

ChatGPT:

Det gläder mig att höra att skämtet fick dig att skratta! Ibland kan lite humor verkligen lyfta stämningen. Om du vill höra fler skämt eller om det är något annat du vill prata om, är jag här för att hjälpa till!

Kr:

Ironi kanske inte är din bästa gren. Eller?

ChatGPT:

Som AI är jag utrustad för att förstå och skapa ironi, även om det inte alltid är enkelt att skapa den perfekta ironin eftersom det är en subtil och komplex form av kommunikation. Men jag gör mitt bästa för att anpassa mig till dina önskemål och förhoppningsvis bjuda på några roliga och underhållande skämt!

Kr:

Hm. Tack för den här gången ChatGPT.

ChatGPT:

Du är alltid välkommen tillbaka när som helst! Om du någonsin behöver hjälp, skratt eller bara en trevlig pratstund är jag här för att assistera dig. Ha en fantastisk dag!

Kategorier
Vad ska vi göra?

6. Politisk på det politiska sättet – rösta 9 juni

”Vad tycker du är det allra viktigaste som jag, som ung student, skulle kunna göra? Mobilisera mina medstudenter – eller vad?”

Frågan ställdes av en 20-årig kvinna efter en föreläsning av Karin Bäckstrand, statsvetenskaplig miljö- och klimatforskare som skrivit mycket om nationalstatens roll i den nödvändiga omställningen och också ingått i Klimatpolitiska rådet. Inte bara 20-åriga studenter utan många andra vill veta vad vi kan göra, nu, här och konkret, för att slippa bli kokta, grillade eller dränkta eller se våra barn och barnbarn bli det.

Karin Bäckstrand gav henne statsvetarsvaret: det måste vara stater och parlament som driver omställningen. Därför måste vi driva dem till det. Hennes förslag var att organisera sig i ett politiskt parti och driva omställningsfrågorna där. Helt enkelt driva politik på det klassiskt politiska sättet.

Mest har jag skrivit i den här bloggen om att göra individuella handlingar politiska. Som att dra ner på vår egen prylkonsumtion och få andra att göra samma sak, inte minst genom att påverka exempelvis kommuner att skapa bättre möjligheter för det sättet att leva. Och det är nödvändigt med en allmän omställning av våra privata liv. Men, som killen på tåget påpekade, det räcker inte så länge Amazon släpper ut växthusgaser i ett tempo som jag och de jag känner aldrig kan komma i närheten av. Och oljebolagen fortsätter pumpa upp och sälja lika mycket olja som hittills, eller mer. Vad gör vi åt det? Bojkottar Amazon och Shell? Tyvärr är inte kundbojkotter särskilt effektiva. Det krävs mycket starkare aktörer än konsumentorganisationer här.

Det går inte att komma ifrån. Det finns just nu inga andra tillräckligt starka aktörer än regeringar som staters företrädare som kan driva fram förändringar och sätta stopp för fossilutvinning och fossildrift. Förutom stater finns sammanslutningar av stater, där EU är en av de mäktigare i världen. Just nu utspelas flera viktiga strider om miljön och klimatet där. Den svenska regeringen agerar bromskloss mot positiv förändring. ”Från otillräcklig till katastrofal!” är Naturskyddsföreningens omdöme om svensk politik under Tidöregeringens första år.

Den 9 juni är det val av 21 ledamöter från Sverige till EU-parlamentet. Det går förstås också att förtidsrösta. Vi behöver agera på många olika sätt för att slippa bli kokta, grillade och dränkta och bland de sätten är att driva politik genom de politiska församlingarna. Just nu är det särskilt viktigt att sätta sig in i de svenska partiernas politik inför EU-valet. Och att faktiskt rösta.

Kategorier
Vad ska vi göra?

5. Prata om framtidens choklad!

Det krävs ett stopp för fossilproduktionen och det behövs att vi själva ställer om vårt sätt att konsumera. För båda uppgifterna gäller att tillräckligt många måste engagera sig. Om det blir generalstrejk istället för enbart skolstrejk. Om många vänder sig ifrån politiska partier som inte driver en rättvis klimatpolitik istället för att stödja dem som vägrar göra det rätta. Om hundratusentals människor och inte en handfull aktivister resolut skulle försöka hindra fossilhanteringen, då skulle världen bli annorlunda.

Varför händer inte det här? Per Espen Stoknes är psykolog och grön politiker. Han menar att det är det mänskliga sättet att tänka och känna i relation till hur budskapet om klimatkrisen brukar kommuniceras av experter och journalister, som får den perversa effekten att de flesta gör alldeles för lite. Eller helt fel saker. Jag delar kanske inte Stoknes idéer om hur de politiska hindren ser ut, men jag tror på hans fem Dn – psykologiska barriärer som människor generellt utvecklar istället för att göra det som behövs:

Distance – avstånd, kallar Stoknes en av barriärerna. Vi som inte utsätts direkt reagerar inte eftersom klimatkrisen bara drabbar andra långt bort. Det här hindret kanske håller på att brytas ner nu när extremväder påverkar människor allt oftare även i rika delar av världen. Kanske går det fortfarande att känna att klimatkrisen är långt bort när vår källare svämmar över eller skidliften stänger för att det bara regnar och inte snöar. Men om vårt hus brinner ner i en ostoppbar skogsbrand eller min sköra gamla pappa dör under den ovanligt långa värmeböljan – känns den globala uppvärmningen fortfarande som något som inte berör mig?

Doom – sättet att kommunicera klimatrisen på handlar ofta om att vi står inför en domedag; katastrofen väntar om hörnet. Det budskapet är bara för jobbigt. Det här vill vi verkligen inte tänka på!

Dissonance – det finns en dissonans mellan vad de flesta av oss vet om den globala uppvärmningen och vad vi själva gör. Vi tittar hellre på nya avsnitt i teveserien, lägger ut foton av kidsen på FB eller går på yoga än deltar i klimatdemon eller skriver debattinlägg om klimatpolitik. Vi väljer köttkrogen istället för den veganska. Och vi behåller hellre den goda stämningen än pratar klimat när vi träffar vännerna. När vi gör tvärtemot det vi vet att vi borde uppstår dissonans i oss. Det är också jobbigt. Väldigt jobbigt faktiskt. För att komma ifrån den obehagliga känslan kan vi antingen börja agera annorlunda, på sätt som vi vet att läget kräver. Eller vi kan sluta tänka så mycket på att vi borde göra annorlunda. Eftersom beteenden är svårare att ändra (speciellt inbitna och bekväma) är det lättare valet att sluta tänka. Det här märker jag hela tiden hos mig själv. Och det går att leva med rätt mycket dissonans. Men det kräver sin kvinna. Så här berättade retorikforskaren Maria Wolrath Söderberg, som ägnat stor möda åt att försöka få oss att agera bättre klimatmässigt, i en DN-intervju i slutet av förra året:

Vi retoriker är ganska bra på att granska vårt självbedrägeri, men det var inte kul att se att det var samma strategier som jag själv använde för döva mitt dåliga samvete. Någonstans kommer man till en punkt där man måste se faktumet i vitögat, att det inte håller (…) Så hon slutade att flyga. Gick ned i arbetstid för att hålla bättre själv, och få tid för att leva mer hållbart.

DN 6 december 2023

Denial – att bara förneka att den globala uppvärmningen med alla dess skitjobbiga konsekvenser är på riktigt är helt klart en strategi för bättre sinnesfrid.

iDentity – vi har alla olika identiteter som är viktiga för oss. En del identifierar sig med vad de är inom sina yrken, andra mer med roller i privatlivet, på fritiden eller i politiken. Vi har idéer om vad vi är och vill vara och hur vi vill framstå i andras ögon. När det vi borde göra i klimatfrågan kommer i konflikt med våra identiteter, då drar klimatkraven lätt det kortaste strået. Maria Wolrath Söderberg berättar i samma DN-intervju hur smärtsamt hennes beslut att sluta flyga var eftersom hon identifierade sig som en globetrotter, en världsmedborgare.

Jag tror inte att bristen på adekvat agerande i klimatfrågan kan förklaras enbart med Stoknes fem Dn. Men jag är övertygad om att han har rätt i att de hindrar större mobilisering för klimatet och att vi behöver förstå hur vi kan runda dem för att många fler ska engagera sig. Stoknes har några grundstrategier för det. En, som jag inte ska säga mer om just här, är att agera tillsammans och skapa nätverk. Det kan ta oss förbi identitetshindren och hjälpa oss själva och andra att minska dissonansen genom att ändra beteende istället för att trycka undan tankar på uppvärmningen.

En annan grundstrategi för att engagera är att reframa – rama om – frågorna om oss och klimatet. Det handlar om att flytta fokus från deppiga domedagsprofetior till positiva perspektiv. Det är ett sätt att runda både doom och denial: om vi inte behöver bli skräckslagna av undergångsberättelser blir inte heller behovet av att förneka verkligheten så starkt.

Det handlar inte om att förneka att läget är rätt risigt, att katastrofer redan drabbar miljontals människor och andra djur eller att peka ut skimrande framtidslandskap bortom regnbågen. Nej, det handlar om att vi kan göra framtiden bättre eller sämre beroende på hur vi agerar nu, att 2-gradersvärlden blir sämre än 1,5-gradersvärlden men bättre än 3-gradersvärlden. Jag känner personligen att jag inte behöver älta hur dåligt läget är mer. Jag vet säkert mindre än vad som finns att veta om den saken, men jag vet tillräckligt. Det handlar om att tala om det som skapar hopp. Inte falskt utan rimligt hopp. Stoknes ger flera förslag på omramning, här ett par av dem:

Från förstörelse till hälsa: Vi matas med bilder på människor som vadar genom översvämningsområden bärandes på sina småbarn och med utmärglade människor i torkområden (fast mer sällan eftersom Afrika verkar ha fallit bort från journalistikens världskarta). Att det här finns behöver vi veta men vi behöver också se hälsofördelarna med fossilfria samhällen. I städer utan bilavgaser kommer folk att må bättre och färre barn ha andningsbesvär. Cyklar och promenerar vi mer blir vi friskare, liksom om vi äter mindre rött kött. Det är fantastiskt att ett nytt vaccin mot malaria blivit godkänt för att användas på barn i Ghana. Kan malaria utrotas om uppvärmningen inte samtidigt gör att malariamyggorna sprids alltmer? Det finns hopp för framtiden!

Från uppoffring till möjlighet:

Om jag känner att andra – miljömupparna eller alarmisterna – tvingar mig att offra min SUV och grillade T-benstek för någon grön framtid jag inte kan föreställa mig, då blir jag sur. Men om klimatagerande bidrar till ett bättre samhälle där människor är varmare och mer hänsynsfulla och om min nya elbil axar bättre än den gamla bilen och grillad fisk och grönsaker tillsamman med cykling får mina magmuskler och ben att se sexigare ut, då snackar vi.

Fritt översatt från Stoknes

Omramningar av det här slaget kommer inte att få alla att gå ut i generalstrejk för klimatet – ointresset för malariasjuka kan vara monumentalt, kärleken till entrecoten stark – men det är viktigt att sprida positiva idéer om hur framtiden kan bli om vi agerar rätt.

Det handlar inte minst om att hålla sitt eget mod uppe. Jag märker det på en av mina chattar där klimatintresserade forskare orkar glädjas lite åt tevenyheten att det går att odla kakao även i ett varmare klimat med ändrade metoder. Men inte om det blir hur varmt som helst förstås. Om vi skippar biffen nu kan vi få choklad i framtiden!

Per Espen Stoknes (2015) What We Think About When We Try Not to Think About Global Warming (Chelsea Green Publishing)

Kategorier
Vad ska vi göra?

4. Tågdialog

Jag satt på tåget mellan Uppsala och Stockholm och tjuvlyssnade på några ungdomars diskussion. En av dem blev skammad för att han ägde (och körde antar jag) en gammal bil och blev arg. Han höll med om att bilkörning värmer planeten men hävdade att det han gjorde inte spelade någon jävla roll så länge företagsgiganter som Amazon släpper ut miljontals ton växthusgaser per år.[1] En annan av mina medpassagerare påpekade att det visst är viktigt vad en själv gör, att till exempel inte äta kött, eftersom alla behöver ta sitt personliga ansvar. Det blev nog den livligare diskussion jag hört på ett tåg och de blev faktiskt osams, ungdomarna. Men vem hade rätt?

Killen med bilen har förstås rätt i att det inte spelar roll om bara just han slutar köra bil. Amazon och de andra jätteföretagen fortsätter att producera växthusgaser i en omfattning som han själv aldrig kan komma i närheten av ens om han skulle använda all vaken tid till att försöka. Visst, deras utsläpp är ett jätteproblem som måste adresseras.

Men samtidigt har han fel. FNs klimatpanel IPCC är tydlig med att privatpersoners konsumtion och sätt att transportera sig också måste ändras. En av anledningarna till att jag för första gången svek Vänsterpartiet i senaste riksdagsvalet var att de vägrade säga detta i valrörelsen och la allting på ”politiken”. De har rätt i att det viktiga är att samhället ändras så att mer hållbar produktion och konsumtion och fossilfritt resande gynnas och blir det normala. Det är också nödvändigt att hindra Amazon från att släppa ut miljontals ton växthusgaser varje år.

Men samtidigt: att bara vänta på att omställningen ska rulla in kan inte vara det rätta. Det händer inte av sig självt och det är vi som är politiken. Eller kan bli. Det är verkligen inte tillräckligt att oköpa en ny vinterkappa eller skrota sin gamla bil. Men att göra det och göra det till en politisk handling är något. Och politiskt blir det när vi influerar andras inställning till vad som är bra och naturligt och när vi kan påverka samhället så att det sättet att leva blir ett enkelt val. Allt det är svårt utan att klippa åtminstone det mest klimat- och miljöskadliga beteendet själv.

Kanske är det ännu bättre att klistra fast tummarna på Arlandas startbanor och växla upp den politiska handlingen. Men då föreslår jag att vi tar pendeltåget dit och gör det i våra second hand-kappor.


[1] https://www.theverge.com/2022/8/1/23287351/amazon-climate-change-carbon-emissions-worse-2021

Kategorier
1,5-gradersmålet

3. 1,5-gradersmålet – är det kört nu?

Photo by Gopinath KM on Unsplash

I somras undrade jag: att Slovenien flyter bort, Grekland brinner upp och södra USA blåser iväg, är det tecken på att vi håller på att missa 1,5-gradersmålet?

Så är det nog. Mätt över hela året nådde temperaturen 2023 upp till 1,4 grader över förindustriell tid. Under åtminstone ett av de kommande fem åren kan vi väntas passera 1,5 grader, även om de temperaturerna inte ligger kvar. Enligt en artikel i YaleEivironment360 är det inte helt klart hur vi ska slå fast när exakt världen passerar 1,5 grader – det finns olika vetenskapliga förslag till hur det kan mätas.

Mer klart och tydligt är att de beräknade utsläppen med nuvarande klimatpolitiska åtaganden runt om i världen inte alls räcker till för att hålla temperaturökningen under 1,5 grader. Så mycket talar för att det här faktiskt kommer att hända och troligen snart, även om det går att beräkna på lite olika sätt när exakt gränsen passeras. Hur ska vi förhålla oss då? Här några bud på hur det går att tänka och känna.

Det går att (fortsätta) agera STRUTS och låtsas att det som händer inte händer. Det är förstås bara möjligt för dem av oss som inte behöver fly undan översvämningar, bränder och jättestormar. Vi kan välja att sticka huvudet så långt ner i sanden det går utan att kvävas. Det beteendet kan vara en reaktion inför det som är för ofattbart stort och skrämmande snarare än ett medvetet bortval av fakta. Det kan också bara vara det bekvämaste valet.

Strutsbeteendet är tyvärr inte bara ett individuellt beteende. När det gäller krigshot eller krig brukar länders politiska ledningar agera kraftfullt och också kräva annat än huvudet i sanden av sina befolkningar. Samla konserver och skaffa en vevradio! Väl i krig tar regeringar sig rätten att kräva att unga människor dödar och låter sig dödas för nationens skull. Alla dras in i krigsansträngningarna. I Finland var offentligt dansande förbjudet under vinterkriget. Inte skulle hemmafronten roa sig medan soldaterna dog på slagfältet!

Med klimatkrisen är det något annat. Som de flesta av världens regeringar agerar går det att låtsas som att den inte finns, i alla fall för medborgare som inte är direkt drabbade. I regeringars fall beror strutsbeteendet knappast på kreativ fantasifullhet, ångest eller lättja, det som kan vara sådant som får oss medborgare att försöka andas där i sanden. Regeringar har intresse av att inte agera på sätt som kan äventyra stöd av såväl ekonomiska intressenter som väljare.

Roligare än att stå med huvudet nergrävt kan vara att agera HAPPY-GO-LUCKY: Vi testade det där med klimatmål, men det gick tyvärr inte. Så njut! När det inte finns mer att göra, enjoy! Flyg på semester till spännande långt-bort-i-stan (men kolla orkanvarningarna dit du är på väg), njut av den blodiga biffen så ofta du har råd, köp slit och släng för det ger guldkant på tillvaron! Det har du förtjänat. Framför allt, protestera inte mot bristen på klimatpolitik: det är jobbigt och skapar bara konflikt. Klimataktivister är typiskt o-coola.

Även HAPPY-GO-LUCKY har en politisk variant. Det är det populistiska beteendet att vägra säga att det som är bekvämt just nu för företag (fortsätta släppa ut växthusgaser) och för befolkningar (ta bilen till jobbet, njut av oxfilén) inte redan drabbar oss och kommer att göra så ännu mer när politiken fortsätter som vanligt.

Båda att göra en struts och agera happy-go-lucky är förstås helt irrationellt nu. Och det kommer att vara precis lika orimligt den dag IPCC slår fast att vi missat 1,5-gradersmålet. Jag har inte tänkt det så tydligt förrän jag läste vad forskaren och klimataktivisten Andreas Malm skriver om saken:

Varje gigaton spelar roll, varje enskild fabrik och terminal och pipeline och SUV och superyacht gör skillnad för den aggregerade skadan (…) Den globala uppvärmningens totalsumma kommer alltid att vara en funktion av totalsumman av utsläpp – mindre av det senare, mindre av det förra.

Malm citerar också en klimatjournalist som uttrycker det som att kampen aldrig är förlorad (så länge vi undviker mänsklighetens förintelse) eftersom hur varm planeten än blir så kan nästa årtionde innehålla mer eller mindre lidande. IPCC är också tydliga med att varje ökning av uppvärmningen påverkar extremerna: kraftigare regn, mer torka, mer outhärdlig hetta, högre höjning av havsnivåerna och så vidare.

Att fortsätta kräva stopp för fossilanvändning blir därför inte mindre akut med stigande koncentration av koldioxid i luften och högre temperaturer. Även när Slovakien flyter, Kanada brinner och Kalifornien drabbas av storm efter storm kan det bli värre.

Men det går också att göra framtiden bättre. Människornas chanser till ett gott liv försvagas med stigande temperaturer men inte skälen att försöka bromsa uppvärmningen.

(Översatt citat ur Andreas Malm: How to Blow Up a Pipeline (2021))

Kategorier
Produktion - komsumtion

2. Vinterkappans politik

Förra vintern köpte jag en gammal svart yllekappa på Myrorna.

Vi vet att vi måste ändra vår konsumtion, vi som lever som om vi hade fyra jordklot och som i snitt orsakar utsläpp av åtta ton koldioxid per år, när den globala rättvisan talar för ett till två ton. Naturvårdsverket berättar om de stora resurser som textilproduktionen kräver: råvaror, energi, kemikalier och vatten. Den globala produktionen skapar vansinniga transporter över klotet: bomullen kan odlas i Egypten med konstgödsel från USA, transporteras till Bangladesh där den spinns till tråd, som vävs till tyg i Portugal, som färgas i Indien och sys till jeans i Italien. Innan vi hittar jeansen i butiken i något svenskt köpcentrum. Det bästa vi kan göra är att använda gammalt istället för att köpa nytt. Den som fördubblar livslängden på ett plagg minskar vattenanvändning och klimatpåverkan med nästan häften.

Så jag har börjat handla de flesta kläder second hand. Vilket har visat sig ganska kul och mindre ångestskapande än att gå i köpgallerian och fundera över vilka barn i Myanmar som tillverkat min träningströja. Eller vilka klimatavtryck som tillverkningen orsakat. Om den istället kommer från Myrorna uppmanar jag inte till mer barnarbete och nya utsläpp genom att köpa ett nytillverkat linne som lämnar ett hål i butikshyllan för ytterligare ett. Jag kan nästan lura mig själv att jag gör gott för världen genom att köpa en kappa på Myrorna. Så är det förstås inte, men jag undviker att köpa en ny kappa.

Så känns det bättre i mig och det är ju bra utilitaristiskt sett, jag lägger lite egennöjdhet till den totala mängden lust i världen. Men framför allt kan jag bidra genom att göra köpet politiskt. Politiska handlingar har vidare räckvidd än individuella. Min oköpta kappa på H&M betyder ingenting för växthusgasutsläppen. Men kan jag påverka andra att följa mitt exempel så handlar jag politiskt.

Som start kan jag påverka andra genom att berätta för alla var min kappa kommer ifrån (och här finns ju andra argument, som att kappan kostade en tiondel av en ny kappa och att det för tillfället är trendigt med second hand). Just nu försöker jag förstås vara politisk genom att blogga om kappan. Att påverka sin arbetsplats så att den nya coola normen blir att inte komma med splitternya kläder är rätt så politiskt. När vi kan fråga vår kollega om hans nya tröja kommer från Myrorna och han tar det som en komplimang till sin klädsmak, då är vi på rätt väg. Och skulle han skämmas lite om den nu är nyköpt på NK, ja då är vi också på rull i rätt riktning.

Ni kanske tycker att jag är sent ute – second handvågen verkar faktiskt redan ha sköljt in, i alla fall bland unga. Inte minst av ekonomiska skäl. Jag såg nyligen köerna ringla långa till en loppis. Men hur många second handkläder syns på era AWar? Hur många arbetskamrater törs komma i en urblekt t-shirt eller en välanvänd tröja med tunnslitna armbågar?

Mer politiskt blir det att agera för att göra det lättare att återanvända än att köpa nytt, vilket inte bara gäller kläder. Här är till exempel fritidsprylsbibliotek, i kommunal försorg precis som vanliga bokbibliotek, genialt. I Uppsala har vi Fritidsbanken.[1] Gräsrotsrörelser som organiserar verksamheter för återbruk och användning tillsammans är också politiska. Press på kommunen för att skapa återbruksmöjligheter är politiskt. Finns det kommunala fritidsbibliotek eller ens en lokal för privatorganiserade loppisar i kommunen? Om inte, kräv det.

Ett bra första steg när många måste ändra sig är att förskjuta normer och skapa möjligheter att leva annorlunda. Men omställningen måste också betyda att de små eliter som orsakar extremt stora utsläpp hindras från att göra det. Det kräver också politik.

Nu, om inte förr, har jag gjort min begagnade kappa politisk. Jag riktigt ser hur yllet fått lyster och kapuschongen hänger i en ny medveten vinkel.


[1] https://www.uppsala.se/kultur-och-fritid/aktiviteter-motion-och-idrott/boka-lokal-och-lana-utrustning/fritidsbanken/

1. En rödgrön blogg om sökandet efter vägar framåt

Värmerekorden faller som käglor och oljemagnaterna kan andas ut efter COP28. Israel bombar Gaza till stoft och sju miljoner människor är på flykt i Sudan. Krig i Europa och radikalhögern på bettet i alla världsdelar. Svält där, matpriser som knäcker ensamstående mammors hushållsbudgetar här. Och vem tar makten över AI – eller tar AI makten över oss?

Jag är en person som kan klafsa runt i ett vanligt liv trots alla katastrofer: promenera till jobbet och fundera på om jag ska orka träna efteråt, undra vilket kaffe som passar pressobryggaren, planera semestrar och prata film med mina vänner. Men jag kan inte hela tiden förtränga vår kollektiva massrusning mot stupet. Jag tänker på smältande polarisar medan jag väljer kaffe i butiken och på hur lite tid vi har på oss när jag packar tränings-kläderna.

Så i den här bloggen vill jag fundera över sätt att göra saker annorlunda på och på strategier. Främst ska det handla om klimatet och miljön, men utifrån förståelsen att klimatomställningen hänger ihop med frågor om fördelning, ekonomi och makt. Jag vill diskutera idéer som kan ge ledljus för mig själv och helst för andra i den mörkaste av tider. Som en sådan där liten ljuskringla mina föräldrar satte i vägguttaget för att leda sömndruckna barn till toan. Bloggen ska framförallt handla om vad jag och andra kan göra – stort eller litet, men politiskt. Politiskt betyder att en handling inte stannar vid att vara rätt för en själv utan tänks in i ett sammanhang. Om bara jag skippar biffen spelar ingen roll alls för klimatet. Men om jag kan tänka ut sätt som gör att många käkar färre biffar kan det bli till politik. Om vi fattar hur nötköttsproduktionen ska begränsas är det ännu mer politiskt.

Jag är samhällsvetare och van att tänka övergripande, på många aspekter av samhället. Men i den här bloggen vill jag börja med en enda liten myra, mig själv. Tänker ni nu att det här skrivs av en bekväm medelklassperson som gärna vill rädda världen medan hennes egna livsprövningar består i att rätt sorts kaffe är slut på Coop eller att det känns slitigt att ta den där löprundan? Då vill jag inte säga emot alltför ivrigt. Men jag vill påpeka att det finns många som jag. Om många av oss som inte heter Greta kan hitta meningsfulla sätt att engagera oss på, då blir även vi en kraft.

Den här bloggen vänder sig till frustrerade rödgröna själar som har fler frågor än svar. Jag vill gärna ha kommentarer till det jag skriver.