Kategori: Rättigheter

Att en person fick sparken från sitt jobb på Energimyndigheten för att ha stickat med Rebellmammorna har fått mycket uppmärksamhet och svidande kritik. Svenska staten har stämts och FN har engagerat sig i fallet. Här berättar avskedade ’Anna’ själv. Hoppet är att hennes fall kan leda till stärkt yttrandefrihet för alla som engagerar sig för klimatet. 

Och så förutsäger Rebellmammorna hur vår statsminister kommer att tala om saken i en bättre framtid. 

Hej! Annafrånenergimyndigheten här. Jättetacksam att få tillfälle att gästskriva på Rödgrönt! 

Det var jag som fick sluta mitt arbete som nationell gassamordnare på Energimyndigheten våren 2024 efter ett mediedrev där det uppdagades att jag hade demonstrerat med Rebellmammorna. Hela historien har blivit väldigt uppmärksammad och jag kan skryta med det något udda att ha blivit ’kändis’ genom att få sparken. Det får man väl ändå säga är en bedrift!  

Historien finns beskriven på min egen websida annafrånenergimyndigheten.se. Det som har hänt är så absurt att jag blev tvungen att skriva ner allt. Titta gärna! 

Stort medieintresse för avskedandet 

Förutom att jag väldigt plötsligt fick gå från mitt arbete har det som hände resulterat i: 

• att ca 200 svenska och internationella artiklar och dessutom radio- och teveprogram och olika poddar har uppmärksammat historien. Den stora majoriteten lyfter det absurda i att människor som kämpar mot klimatkrisen i Sverige utsätts för repressalier. Uppmärksamheten har främst riktats mot demokratiaspekterna och tagits upp som ett exempel på hoten mot vår yttrande- och åsiktsfrihet. 
• att Ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin har blivit dubbelt anmäld till Konstitutionsutskottet för sin inblandning i fallet (bland annat för ministerstyre). 
• att Energimyndigheten har blivit anmäld till Justitiekanslern. Det var en process som efter nio månader, trots övertygande bevis för myndighetens bristande hantering av ärendet (min åsikt), till slut avslutades med att fallet lades ner. En rekommendation var att fallet istället skulle behandlas arbetsrättsligt. Men eftersom den arbetsrättsliga vägen är omöjlig då jag var provanställd, var enda vägen framåt för fackförbundet ST som drivit processen att stämma staten. 
• att Sverige fått kraftig kritik från FN för hanteringen av ärendet. FNs speciella rapportör för miljöförsvarare med delegation har engagerat sig och besökt Sverige. 
• att Institutet för mänskliga rättigheter kläckt idén om en ’Lex Marie’, för att undvika liknande historier. Förslaget handlar om att istället för att de som lyfter klimatfrågan straffas, så bör tjänstepersoner ha en skyldighet att lyfta missförhållanden som leder till ökade utsläpp. Det skulle på riktigt göra skillnad! 

Talet som Kristersson inte hållit – än

Inom klimatrörelsen arbetar vi gärna med ’alternativa scenarier’ eller sådant som visar verkligenheten som den skulle kunna vara i en bättre värld. Rebellmamma Maria Österholm har gjort den här fina filmen som visar idén med en Lex Marie. 

Det jag vill säga är att det är viktigt att vi fortsätter att arbeta emot klimatdestruktionen, trots att det är jobbigt i stunden. Vi stöter lätt på motstånd, visst. Men om vi alla står starka tillsammans, kan vi påverka till det bättre. Jag är så djupt tacksam till alla som kämpar för det bättre. Vi kan faktiskt göra skillnad. 

När politiker och partier väljer ut en grupp som syndabock och börjar ändra lagar för att urholka gruppens rättigheter är det ett steg mot ett auktoritärt samhälle. Det gäller speciellt om partierna sitter i regering och också föreslår ökad politisk styrning av myndigheter, begränsningar i föreningsfriheten och inskränkningar av det fria ordet. Det menar Civil Rights Defenders (www.crd.org) i rapporten ’Ett år med Tidöavtalet. Det är helheten som oroar’.

Det framgick tydligt redan av deras avtal att Tidöpartierna framför allt vill två saker: en hårdare kriminalpolitik och ett Sverige där migranter inte är välkomna. Den som följt hur de övriga partierna har joggat käckt i sverigedemokraternas spår när det gäller migrationspolitiken har nog redan känt kalla kårar.

CRDs rapport konstaterar att regeringen och sd nu gör sitt bästa för att hålla vad de lovat. De har under sitt första år presenterat en mängd förslag som står i konflikt med grundläggande fri- och rättigheter, framför allt inom kriminal- och migrationspolitiken. Undergrävandet av rättigheter har gått så snabbt att motståndarna mot den rasistiska politiken inte har hunnit med. Det flammade visserligen upp protester mot ”angiverilagen”, den perversa idén att vi anställda inom offentlig sektor skulle bli tvungna att rapportera till myndigheter när vi stöter på någon som vistas i Sverige utan uppehållstillstånd.

Men mycket annat är på gång. En hel hög åtgärder kommer att urgröpa rättigheter för vissa människor i Sverige. Skärpta villkor för anhöriginvandring infördes i slutet av förra året. Det är åtgärder för att minska invandringen som kommer att drabba många som lever åtskilda från sina familjer hårt.

Tidöpartierna utreder olika slags försämringar av samhällsstöd till nyanlända. Det kommer att öka de ekonomiska klyftorna.

Tryggheten minskar också för många. En utredning undersöker strängare villkor för att få permanent uppehållstillstånd, så som krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap. Det ökar risken att bli utvisad, till exempel på grund av att inte ha klarat ett prov i svenska.

Det ska också bli svårare att få tillgång till de rättigheter som följer med medborgarskap, som skydd mot utvisning och rätt att rösta och kandidera i riksdagsval. En utredning om krav på bland annat längre vistelsetid i Sverige och svensk- och samhällskunskaper undersöker hur det ska bli svårare att bli medborgare.

Övervakningen ökar också. Tidöpartierna har anmodat polisen att växla upp kontrollen av om personer har rätt att vistas i landet. En ny lag har redan sänkt kraven för så kallade inre gränskontroller. Det betyder att polisen fått ytterligare befogenhet att stoppa och kontrollera enskilda. Det här ökar risken för ras-/etnisk profilering (förbjuden enligt både internationell rätt och svensk lag). Ser du ”utländsk” ut löper du större risk än andra att bli stoppad och kontrollerad av polis utan att vara misstänkt för brott.

Det här är bara axplock bland de försämringar för migranter till Sverige som regeringen driver. Allt pekar mot ökade skillnader mellan infödda och invandrade, mot en ännu större skiktning mellan de som hör till och de som inte gör det.

Förutom att det här slår direkt mot många invånare i Sverige pekar Civil Rights Defenders-rapporten alltså på att det som håller på att hända kan tolkas som steg på vägen mot ett mer auktoritärt samhälle. Spelar den här utvecklingen också roll vår möjlighet att påverka klimatpolitiken i en annan riktning än ättestupsvägen som vår nuvarande regering driver oss framåt på?

Ja. På flera sätt.

För det första det sätt som Tidöregeringen inför nya lagar på. CRD konstaterar brister i själva lagstiftningsarbetet. Förslagen ”snabbutreds” (det går så fort att inte ens CRD hinner med), det finns dåligt stöd för att lagarna skulle vara effektiva för sitt syfte, till exempel minskad kriminalitet, samtidigt som det inte utreds ordentligt hur mänskliga rättigheter skulle påverkas. Lagrådet, som på uppdrag av regering eller riksdagsutskott ser över lagförslag, har varit kritiskt till flera av de nya förslagen. Regeringen ignorerar kritiken. Tidöregeringens klimat- och miljöpolitik har ju mött massiv kritik från olika delar av samhället. När den gör det lättare att runda kritik och försnabbar förändringsprocessen blir det också lättare för den att driva sin klimatpolitik.

CRD pekar för det andra också på tecken på att Tidöpartierna, framför allt sd men utan motstånd från de övriga, försöker undergräva möjligheter till opposition.

För det tredje har vi den kriminalisering av protester som drabbar klimataktivister. Den frågan behandlas inte i rapporten, men här finns verkligen något att hålla ögonen på. Konflikt i P1 tog nyligen upp temat: https://sverigesradio.se/avsnitt/sa-vill-europa-stoppa-klimataktivisterna

Vad kan vi göra? Som vanligt många saker på olika plan. Vi kan sätta oss in i de pågående förändringarna, argumentera och protestera mot dem. Vi kan stödja Civil Right Defenders arbete (jag gjorde det just): https://crd.org/sv/backademokratin/

Framför allt finns här en gemensam agenda att plocka upp för dem som vill verka för bättre jämlikhet och lika rättigheter i Sverige, stå upp för yttrandefriheten och försvara möjligheten att öppet och starkt kräva en klimatpolitik som går i en helt annan riktning än den nuvarande regeringens.

Så tror jag om det som händer i det politiska Sverige just nu. Vad tror ni som läser? Är jag alarmistisk? Hänger den här utvecklingen ihop med klimatpolitiken? Vad bör göras?