Värmerekorden faller som käglor och oljemagnaterna kan andas ut efter COP28. Israel bombar Gaza till stoft och sju miljoner människor är på flykt i Sudan. Krig i Europa och radikalhögern på bettet i alla världsdelar. Svält där, matpriser som knäcker ensamstående mammors hushållsbudgetar här. Och vem tar makten över AI – eller tar AI makten över oss?
Jag är en person som kan klafsa runt i ett vanligt liv trots alla katastrofer: promenera till jobbet och fundera på om jag ska orka träna efteråt, undra vilket kaffe som passar pressobryggaren, planera semestrar och prata film med mina vänner. Men jag kan inte hela tiden förtränga vår kollektiva massrusning mot stupet. Jag tänker på smältande polarisar medan jag väljer kaffe i butiken och på hur lite tid vi har på oss när jag packar tränings-kläderna.
Så i den här bloggen vill jag fundera över sätt att göra saker annorlunda på och på strategier. Främst ska det handla om klimatet och miljön, men utifrån förståelsen att klimatomställningen hänger ihop med frågor om fördelning, ekonomi och makt. Jag vill diskutera idéer som kan ge ledljus för mig själv och helst för andra i den mörkaste av tider. Som en sådan där liten ljuskringla mina föräldrar satte i vägguttaget för att leda sömndruckna barn till toan. Bloggen ska framförallt handla om vad jag och andra kan göra – stort eller litet, men politiskt. Politiskt betyder att en handling inte stannar vid att vara rätt för en själv utan tänks in i ett sammanhang. Om bara jag skippar biffen spelar ingen roll alls för klimatet. Men om jag kan tänka ut sätt som gör att många käkar färre biffar kan det bli till politik. Om vi fattar hur nötköttsproduktionen ska begränsas är det ännu mer politiskt.
Jag är samhällsvetare och van att tänka övergripande, på många aspekter av samhället. Men i den här bloggen vill jag börja med en enda liten myra, mig själv. Tänker ni nu att det här skrivs av en bekväm medelklassperson som gärna vill rädda världen medan hennes egna livsprövningar består i att rätt sorts kaffe är slut på Coop eller att det känns slitigt att ta den där löprundan? Då vill jag inte säga emot alltför ivrigt. Men jag vill påpeka att det finns många som jag. Om många av oss som inte heter Greta kan hitta meningsfulla sätt att engagera oss på, då blir även vi en kraft.
Den här bloggen vänder sig till frustrerade rödgröna själar som har fler frågor än svar. Jag vill gärna ha kommentarer till det jag skriver.