I min förra bloggtext berättade jag om en tysk enkätstudie som delade in befolkningen i olika ”mentaliteter”. Synen på klimatomställning och samhälle skiljde sig mellan mentaliteterna och det fanns en koppling till social klass. Jag beskrev de grupper som ville ställa om. Här refererar jag vad studien säger om omställningmotståndare.
Omställningsmot-ståndare
Studien hittade två huvudgrupper av omställningsovilliga med tre mentaliteter i vardera.
Tillväxtorienterade och konservativa
De här personerna sätter för det mesta tillväxt före ekologiska mål. De utgjorde 36 procent av de svarande.
- Den liberala tillväxtoptimisten är ofta en högavlönad, välutbildad man. Han tror starkt på sin egen handlingsförmåga, inser att han tillhör samhällseliten och söker maktpositioner. Marknader och globalisering är något han gillar. Självklart röstar han borgerligt. Han tolererar bara omställning som inte påverkar de egna privilegierna. Denne man är bilburen, flyger ofta och gillar sin möra köttbit. Han har de högsta privata växthusgasutsläppen i undersökningen. Här finns tyvärr många likheter med svenska ministrar. Jag misstänker starkt Pourmokhtari för att vara liberal tillväxtoptimist, trots hennes kön.
- Den ekokonservativa är en man eller kvinna med genomsnittlig utbildning och inkomst, som ofta bor på landsbygden. Hen är bekymrad över synlig miljöpåverkan, som den tyska skogens tillstånd. Men hen är skeptisk till samhällsomställning och känner sig hotad av globalisering. Hen ogillar helt enkelt förändring men kan godkänna stränga regler för att skydda naturen. Föredrar mainstreampartier. Hen är sparsam, vilket bidrar till att hålla utsläppen nere.
- Den harmonisökande konformisten är i allmänhet en kvinna med genomsnittlig inkomst och utbildning i en tysk by. Hon ser sig som maktlös. Stöttar samhälleliga normer och söker gemenskap. Hon vill ha harmoni och undvika sociala konflikter, är till exempel kritisk till klimatprotester. Ofta röstar hon borgerligt och är inte själv politiskt aktiv. Tar bilen, cyklar inte. Åstadkommer genomsnittliga utsläpp.
En politik för de tillväxtorienterade konservativa?
Problemet med liberala tillväxtoptimister är att de så ofta sitter vid makten. De lyssnar inte. Det skulle kunna vara annorlunda med de båda andra grupperna. Naturen betyder något för den ena och den andra söker gemenskap och harmoni. Kan en omställningsprocess som tydligt värnar naturen och erbjuder gemenskap vara en väg framåt?
Den andra övergripande gruppen av omställningsmotståndare drivs av andra känslor och idéer.
Defensiva omställningsmotståndare
De här personerna är uppgivna inför eller hatar vad de uppfattar som överväldigande omvälvningar. De betraktar sin egen sociala position som hotad. De utgjorde 26 procent i undersökningen.
- Den instrumentella tillväxtindividualisten är typiskt en man med kort utbildning och inkomst under snittet. Han ser livet som en kamp och den egna situationen som prekär. Världen är fientlig! Bara de svaga strävar efter harmoni med andra människor eller med naturen, menar han. Han motsätter sig varje inskränkning i den personliga friheten, liksom i marknadsfriheten. Nationen måste stå på sig i kampen om resurser, hävdar han. Givetvis tar han avstånd från proekologiska, tillväxtkritiska föreställningar. Ratar av princip ekologiska produkter, äter mycket kött, kör ofta bil och flyger gärna. Hans utsläpp ligger klart över genomsnittet. I Sverige skulle han dras till SD.
- De flesta med mentalitetstypen regressiv förändringsaversion är kvinnor, ofta med kort utbildning och låg inkomst som bor i en liten eller medelstor stad. Typpersonen uttrycker stark motvilja mot samhällsförändring och är ganska likgiltig för ekologiska aspekter. Bejakar tillväxt. Hon är inte konkurrensinriktad utan längtar efter gemenskap och harmoni. Politiken, de etablerade medierna, digitalisering, vetenskap och globalisering gör henne arg. Ofta röstar hon inte, eller så röstar hon på radikalhögerpartiet. Hon är kritisk till klimatrörelsen och är sällan själv politiskt engagerad. Bil kör hon inte så mycket och åstadkommer genomsnittliga utsläpp.
- Den sista mentalitetstypen är tillbakadragen. En kvinna eller man med låg inkomst och kort utbildning som ofta bor i en by. Hen upplever sig som maktlös, förfördelad och osäker. Samhällsförändring är för krävande. Proekologiska och tillväxtkritiska idéer tar hen avstånd ifrån. Hen drar sig undan samhället, politiken uppfattas som oviktig för den egna personen. Röstar lite oftare än snittet på ytterhögern eller socialdemokraterna. Hen lever sparsamt av ekonomisk nödvändighet och utsläppen ligger något under genomsnittet.
En politik för de defensiva?
De här omställningsmotståndarna lever med mer begränsade möjligheter än de flesta tyskar och de motsätter sig förändring därför att den är hotfull. De hårdföra instrumentella tillväxtoptimisterna värvas inte för omställning på en fikarast, men det finns bättre och sämre budskap till dem. Jag tror det borde handla om en omställning som minskar ojämlikheten till deras fördel. Det gäller också för de båda andra mentaliteterna.
Hur skulle en övergripande omställningspolitik utifrån den här klassanalysen utformas? Forskarna bakom studien har ett bud på det som jag kommenterar i nästa blogg.